Imorse vaknade vi upp till en varm liten tjej efter en natt med orolig sömn. Och mycket riktigt, febern är här och hälsar på. Vi kör alltså på vab-premiär idag, en vecka in i "den riktiga vardagen". Vi ska hänga i soffan mest hela dagen och mysa och äta glass. Det får man när man har feber!
Självklart är det viktigast för mig att ta hand om min lilla älskling när hon är sjuk men känner ändå ångest över att jag "ställer till det" för mina kollegor på jobbet. Kommer man ha den känslan varje gång? Ännu en grej att lägga till på dåligt samvete-listan alltså, börjar inse att det är en känsla som förmodligen aldrig kommer försvinna helt!
