Häromveckan fick Meja en försenad julklapp av sin gudmor och innehållet var ett par nya sneakers. De kommer bli perfekta till våren! Tusen tack för dem <3

Meja älskar skor så hon blev superglad. Hon går till hallen flera gånger per dag och hämtar sina skor och försöker sätta på sig dem. Hon älskar även att "sortera" bland våra skor, man vet aldrig vart man kan hitta dem sen hehe!

Annars då? Jo vabandet fortsätter minsann! Mejas feber var nära och strax över 40 grader flera gånger under helgen. Stackars liten. Hon har fått flera nya tänder och petar sig ofta i munnen så vi misstänker att det är det som är boven i detta. Hoppas att det lägger sig snart. Det är verkligen det värsta som finns att se ens barn må dåligt!

Bilder från Pinterest

Köket i vårt radhus är renoverat 2016 så egentligen är det klart att bara flytta in i och använda. Dock känns det inte alls "vi" så vi ska försöka göra om det till vårt, men undvika att behöva göra om så mycket. Köksluckorna är vanliga vita högblanka, dem kommer vi behålla och även alla vitvaror som är helt nya.

Att byta ut det svarta diamantkaklet som sitter ovanför köksbänken mot vitt och den svarta bänkskivan mot en i antingen marmorlaminat eller betonglaminat kommer nog göra mycket för helhetsintrycket utan att kosta för mycket.

Förhoppningen är att lyckas få till en modern, "nordisk" känsla med lite lantliga inslag. Jag är en av dem som fortfarande älskar att ha mycket vitt och ljust hemma, blandar man det med andra detaljer såsom trä, växter och kanske lite svarta detaljer så är det en svårslagen kombination tycker jag!

Imorse vaknade vi upp till en varm liten tjej efter en natt med orolig sömn. Och mycket riktigt, febern är här och hälsar på. Vi kör alltså på vab-premiär idag, en vecka in i "den riktiga vardagen". Vi ska hänga i soffan mest hela dagen och mysa och äta glass. Det får man när man har feber!

Självklart är det viktigast för mig att ta hand om min lilla älskling när hon är sjuk men känner ändå ångest över att jag "ställer till det" för mina kollegor på jobbet. Kommer man ha den känslan varje gång? Ännu en grej att lägga till på dåligt samvete-listan alltså, börjar inse att det är en känsla som förmodligen aldrig kommer försvinna helt!